Fru Nygren.

Igår blev jag fru Nygren. Vigseln hölls i samband med Elias dop och ingen förutom Anna som fotograferade oss visste om detta innan. Det har varit våran hemlighet de senaste 6 månaderna. Jag var så himla nervös, jag trodde inte jag skulle kunna stå på benen när vi skulle gå in i kyrkan.
Gud vad kul de var att se allas miner när vi kom ingående i kyrkan till bröllopsmarschen. Jag kunde dock inte hålla tårarna tillbaka när jag såg min mamma. Sen när vi hade sagt våra löften så försvann nervositeten och jag kände mig lugn fast jag skakade som ett asplöv.

Jag kunde inte heller prata när vi kom ut ur kyrkan, jag stammade fram orden. Men de får de ta! Jag är iaf världens lyckligaste och gårdagen var en av de största dagarna i våra liv.
TACK TILL ER SOM VAR MED OCH DELADE DEN MED OSS !

Till alla mammor och pappor...

som vill motionera mera: det är hur kul, skönt och smidigt som helst att åka inlines med vagnen.

Positiva saker med detta motionssätt:

Bra att kunna motionera och samtidigt ha barnet och vagnen med sig.

Tar sig fram snabbare än om man går och i vissa fall om man skulle ta bil eller buss.

Slipper sitta på en buss när det är vackert väder.

Man måste inte åka inlines hem, ex om det spöregnar så kanske man tar bussen hem och då får man lätt med sig inlinsen.

Slipper att passa busstider eller betala parkeringspengar.

Billigare än att både åka bil och buss.

Mer miljövänligt.

Finns säkert mycket mer positivt men ville bara göra lite "reklam" för detta smarta påhitt.
Man ser mycket folk som glor och skrattar åt en men det är det helt klart värt.

Fröken Idas inlägg...

Tror att alla som läser Fröken Idas inlägg förlossningstankar berörs på ett eller annat sätt. Jag tycker synd om henne för att hon känner som hon gör. Men samtidigt så kännar jag mig träffad, känner mig som en av de som får henne att må dåligt och det är ju verkligen inte meningen.

Jag är fruktansvärt glad att jag kunde föda vaginalt och jag nämner det säkert till folk som frågar om förlossningen. Min största rädsla inför förlossningen var att bli snittad. Och inte för att kvinnor som snittas är sämre, absolut inte! Att jag var så rädd för det berodde på min kärlek till innebandyn. Jag visste att ett snitt skulle innebära ett längre uppehåll från innebandyn. Ida nämner också att Mia Skärringer skrek att hon hellre blir helt uppklipp mellan benen än snittas. Jag har inte sagt så ordagrant men jag har jämfört snitt med andra saker som jag aldrig skulle vilja uppleva.

Har inte hittat nått vettigt att kommentera ditt inlägg med Ida, men jag tycker verkligen att det är sorgligt att läsa att du känner som du gör och jag känner mig jätte dum för att jag känner mig träffad som en av de som sårat dig. Vill också säga att alla mammor är starka, oavsett hur man föder!

Palsternacka

Idag var det dags för smakis nummer 2. Det blev palsternacka, vilket Elias tyckte var jätte gott.

Sol och en utvilad mamma.

Inatt har lillen bara vaknat en gång, han somnade vid 20 sen så vaknade han vid 4.30 då han fick lite mat sen somnade han direkt igen. Sen så vaknade han klockan 8, hur underbart som helst. Jag känner mig utvilad och det har jag inte känt på länge.

Idag är det vacker väder också så nu är jag på toppenhumör. Blir att ligga i solen ett par timmar på dan och sen blir det att fixa lite mer inför dopet. Börjar bli lite nervös inför lördagen, jag som hatar att stå inför folk men men det går nog bra.

Sprak i micron!

Ja när jag skulle värma potatisen till Elias så började det spraka i micron. Det flimrade där inne så sambon stängde av den så snabbt han kunde, luktade massa bränt om den. Men nu är den kastad så nu har vi ingen micro =( Känns surt att det hände just nu när ekonomin inte är den bästa. Det är fan ingen lyx att vara mammaledig, får leva på 3600 i månaden och vad är det när bara hyran ligger på 7500.

Idag har vi iaf inhandlat allt till dopet på lördag, känns skönt. Har en del kvar att göra men det är lugnt, känns som jag börjar få läget under kontroll iaf. Har börjat med en packlista på allt som ska med när vi börjar köra dit grejer på fredag.

På torsdag kommer syster yster också, ska bli kul att hon kommer. Skönt att få lite hjälp också. Hoppas även på att hon kan göra nått fint med mitt hår, hon blev ju utbildad frisör nu i maj så något borde hon kunna fixa.

Graviditeten, Förlossningen och livet som mamma. 2

De långa 9 månaderna sprang iväg...

När jag precis blivit gravid och blickade framåt så kändes det som om det var en evighet tills den dagen jag skulle hålla mitt barn i famnen men nu när jag blickar tillbaka så gick tiden otroligt fort.
Tiden gick nog så sakta då för att man i stort sätt räknade varje sekund. Man höll koll på hur många månader, veckor och dagar man hade kvar till det datum man var beräknad. Mitt BF (beräknat förlossnings) datum var den 13/2-08. Att vara gravid var inte en dans på rosor rakt igenom, inte för min del iaf. Vet dock att det är många som mår mycket sämre än vad jag gjorde.
Jag hade veckor då jag i stort sett bodde inne på toaletten, jag mådde illa så fort magen var tom. Det var hemskt, man blev helt matt och orkade ingenting när man fått upp den lilla näring som fanns i kroppen. Jag råkade också ut för foglossning som gjorde så fruktansvärt ont när jag skulle sätta mig eller lägga mig ner, samt ställa mig upp. Det var ett par veckor jag led av illamående och ett par veckor med foglossning annars så var det helt okej att vara tjockis.

Jag kunde ju fortsätta med innebandyn rätt länge och det fick mig att må bra. Tränade in i vecka 40. När BF datumet närmade sig blev jag helt hysterisk, jag ville absolut inte gå över tiden utan ville ha ut mitt älskade barn så snabbt som möjligt. Jag försökte det mesta, färdknäppen, städa, ut och gå/springa, hoppa hopprep, åka bil på gropiga vägar och hoppa hopprep. jag var helt enkelt desperat. Under min graviditet fick jag kontakt med andra blivande mammor och att se alla få barn gjorde längtan ännu starkare. Jag hade också valt att vara med i en studie där de testade något som skulle hjälpa till en snabbare förlossning. Så från och med BF datumet så åkte jag till förlossningen varje dag för att få en spruta i magen. Det var skönt att få komma upp och träffa personalen. När de undersökte mig första gången så var jag redan öppen 2 cm och tappen var borta. Detta gav mig hopp om att det skulle sätta igång väldigt snart. Men jag hade fel på den punkten...


fortsättning kommer...