De långa 9 månaderna sprang iväg...
När jag precis blivit gravid och blickade framåt så kändes det som om det var en evighet tills den dagen jag skulle hålla mitt barn i famnen men nu när jag blickar tillbaka så gick tiden otroligt fort.
Tiden gick nog så sakta då för att man i stort sätt räknade varje sekund. Man höll koll på hur många månader, veckor och dagar man hade kvar till det datum man var beräknad. Mitt BF (beräknat förlossnings) datum var den 13/2-08. Att vara gravid var inte en dans på rosor rakt igenom, inte för min del iaf. Vet dock att det är många som mår mycket sämre än vad jag gjorde.
Jag hade veckor då jag i stort sett bodde inne på toaletten, jag mådde illa så fort magen var tom. Det var hemskt, man blev helt matt och orkade ingenting när man fått upp den lilla näring som fanns i kroppen. Jag råkade också ut för foglossning som gjorde så fruktansvärt ont när jag skulle sätta mig eller lägga mig ner, samt ställa mig upp. Det var ett par veckor jag led av illamående och ett par veckor med foglossning annars så var det helt okej att vara tjockis.
Jag kunde ju fortsätta med innebandyn rätt länge och det fick mig att må bra. Tränade in i vecka 40. När BF datumet närmade sig blev jag helt hysterisk, jag ville absolut inte gå över tiden utan ville ha ut mitt älskade barn så snabbt som möjligt. Jag försökte det mesta, färdknäppen, städa, ut och gå/springa, hoppa hopprep, åka bil på gropiga vägar och hoppa hopprep. jag var helt enkelt desperat. Under min graviditet fick jag kontakt med andra blivande mammor och att se alla få barn gjorde längtan ännu starkare. Jag hade också valt att vara med i en studie där de testade något som skulle hjälpa till en snabbare förlossning. Så från och med BF datumet så åkte jag till förlossningen varje dag för att få en spruta i magen. Det var skönt att få komma upp och träffa personalen. När de undersökte mig första gången så var jag redan öppen 2 cm och tappen var borta. Detta gav mig hopp om att det skulle sätta igång väldigt snart. Men jag hade fel på den punkten...
fortsättning kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar