Graviditeten, Förlossningen och livet som mamma. 3

Här kommer fortsättning på det jag skrivit om tidigare.

Från och med BF datumet åkte jag, som jag nämnde i de förra inlägget, upp till förlossningen varje dag för att delta i en studie. Jag hade hoppats att jag inte skulle behöva åka dit så många dagar men så blev det inte riktigt. Dagarna gick och jag blev mer och mer otålig vi längtade ju så otroligt mycket. Att gå över tiden var riktigt jobbigt både psykiskt och fysiskt. De sista dagarna växte jag otroligt mycket och det blev tungt för kroppen.

Men den 24/2-08 så gick humöret upp. På morgonen lossnade nämligen slemproppen, jag visste att det kunde ta några veckor från det att den släpper till att man föder men det var iaf ett steg i rätt riktning. Förutom slemproppen så visade inget på att det snart var dags. Under dagen var allt som vanligt. Mina föräldrar kom på besök innan de skulle vidare till stockholm. Under tiden de var där så kom en konstig känsla i magen, det gjorde inte så fruktansvärt ont men något kände jag. Känningarna kom och gick och började vartefter göra lite ont. Mamma och pappa märkte på mig att det började hända grejer och de ville absolut inte åka. Men jag sa att det var okej, de skulle ju jobba dagen efter. Jag förstod att någonting var på gång men jag trodde det skulle ta lång tid innan det var dags att föda.

Timmarna gick och värkarna gjorde mer och mer ont, blev mer och mer intensiva och höll i längre och längre. Vi ringde Svärmor som kom och gjorde oss sällskap, det var skönt. Vi spelade lite kort och tiden bara sprang iväg. Vid 23.50 åkte vi in, värkarna kom med 3-4 minuters mellanrum och vi kände att vi inte vågade vänta längre.

Fortsättning kommer...