Gråten i Halsen.

Sitter här med gråten i halsen. Pratar med en gammal tjejkompis eller rättare sagt den person som har varit min bästa vän i så många år. Vi blev äldre och hon hittade andra vänner och jag var inte intressant längre. Det tog hårt, var ju inte så det skulle bli!

Nu har vi börjat prata igen och jag känner en sån djup saknad. Hon kommer ner till Elias dop och det ska bli superkul. Men samtidigt så vill jag ha mer... Vill att vi ska få den relation vi en gång hade. Vill kunna gå hem till henne och bara vara som det brukade vara. Jag vet att jag tagit beslutet att flytta från min hemstad och nu när jag pratar med henne så känns det som jag vill tillbaka. Vill ha henne nära, kanske kan få henne hit ner till Linköping :P Så kan vi umgås som förut.

Du betyder mycket och har alltid gjort och kommer nog alltid att göra!