Börjar bli riktigt trött på det här. Hatar "första dagen på jobbet" känslan varje dag. Att ständigt oroa sig över vart man ska jobba, med vilka osv. Sen är det ju så att om man kommer in som vikarie så får man inte direkt mycket plats och man får göra de uppgifter de andra tycker att man ska göra. Jag känner att jag vill ha tryggheten i EN arbetsplats, samma plats och samma människor under en längre period. Att få komma in i ett arbetslag och lära känna de man arbetar med. Nu blir det mest ytligt snack och man får upprepa samma saker på alla ställen. Jag utbildar mig till...., jag har en son... Bla bla.
Sen är en annan jobbig grej i det här att man inte vet i förväg om man ska jobba. Jag kan ju inte planera något i förväg. Sen vet man inte heller hur mycket jobb det blir, om man klarar sig ekonomiskt har man ju ingen aning om i förväg. Känns så osäkert. Sen hatar jag att leva såhär fattigt som vi gör nu. Min son får en massa kärlek men lite saker vill jag kunna köpa till honom. Hans väggar saknar allt vad dekoration heter och han har knappt nå möbler och leksaker från ett år tillbaka. Aja jag antar att de löser sig och jag tror det blir snart =)
Ska ju på arbetsintervju på fredag, är ett jobb som skulle passa mig perfekt tror jag ;) Sen är det en heltidstjänst fram till sommarn och arbetet är i STHLM, hur perfekt är inte det? =))) Så håll alla tummar på fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar